Dagen innan jag skulle börja på Svensk Jakt var jag livrädd,
och halvt övertygad om att jag skulle dö. Troligtvis av svält med tanke på att
det tar en halvtimme till Nyköping från Öster Malma med bil, och jag har ingen
bil.
I dag är sista dagen av min praktik på Svensk Jakt och jag
har uppenbarligen överlevt. De tio veckorna som från början kändes som en
evighet har gått väldigt snabbt och det är helt klart tack vare av alla snälla
och förvånansvärt öppna personer här. Jag hade en hel del farhågor gentemot att
arbeta på en jakttidning som en ung, blond tjej, men i många fall visade sig
mina egna fördomar vara större än jägarnas, vilket känns väldigt motvilligt att
erkänna...
Jag har fått prova på i stort sätt allting som en vanlig
journalist på Svensk Jakt gör och jag har lärt mig en massa nytt. Jag har till
exempel lärt mig att fästingar föredrar blåbärsris framför slått gräs, så nu
blir det inga mer blåbär för mig tills jag fixar den där avskyvärda
TBE-sprutan.
Kort sagt, tack för mig och jag ska försöka minnas allt jag
lärt mig här på min fortsatta journalistiska bana! Som förhoppningsvis landar
mig ett jobb på National Geographic eller liknande magasin, aim for the stars…
/Nathalie Erlandsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar